Halloj!
Nu sitter jag här i mitt rum en helt vanlig tisdag kväll. Jag har ingenting att göra så är då kanske bäst att skriva lite i bloggen så att allt annat folk blir uppdaterade. Jag har ingen aning om vad jag ska skriva om eftersom det inte har hänt något speciellt idag. Jag har bara varit i skolan.
Men nu kom jag på en ganska bra idé. Jag kan berätta om hur det är att ha prestationsångest. Det är nämligen så att för någon månad sedan började jag må väldigt dåligt. Jag mådde verkligen inte bra, jag var deppig hela tiden eftersom jag tänkte bara på en och samma sak, nämligen basketen.
Förra säsongen tyckte jag att jag spelade svin bra hela tiden, och jag riktigt kände hur bra jag hade spelat. Men sen så började en ny säsong på hösten igen och jag kände inte en enda gång att jag hade presterat bra. Visst, det var personer som sa till mig att jag hade gjort väldigt bra ifrån mig, men jag kände aldrig det inom mig. Jag vill verkligen känna den känslan för det är så härligt när man känner så. Den känslan kan göra så att hela min värld blir positiv. Alla som har känt den känslan förut förstår precis vad jag menar.
Ja, i alla fall så blev jag nästan beroende av den känslan. Varje träning och match så var nästan det enda jag tänkte på att jag ville få den känslan. Men man ska ju inte vilja för mycket, och det felet gjorde jag, för då går allt åt helvette. Ja, och sedan så fick jag ångest. Jag kunde inte göra någonting kändes det som. Jag hade aldrig pratat med någon om det här tills den dagen då bägaren rann över. Jag satt i sporthallen och bara grät och grät och grät. Jag gjorde även en sak som jag inte ska nämna, som var väldigt fel och något som jag aldrig kommer göra igen. Sen kom Jonno, jag fick prata av mig men ändå kunde jag inte berätta allt. Det var för svårt. Det är t.o.m. svårt att förklara nu.
Efter det började jag förklara för mina föräldrar och saker och ting börjar bli mycket bättre nu. Jag är och tränar som vanligt och jag försöker att inte alls tänka på att jag måste prestera mer än vad jag kan. Som jag skrev här tidigare någon dag (det var kanske förra inlägget), jag kände för första gången på länge att jag hade presterat bra. Det var en härlig känsla kan jag bara säga.
Så om du börjar få samma känslor som jag har just beskrivit (är kanske inte så bra förklarat), så sluta upp med det direkt. Tänk att du gör alltid ditt bästa. Eftersom prestationsångest är verkligen inte en rolig sak och det kommer ta tid för mig att få bort det helt, men jag kommer försöka. Och det försvinner lite i taget. Snälla, gör inte samma misstag som mig. Jag vill aldrig att någon som få känna samma sak som mig, varken om du är min vän eller min fiende, för alla förtjänar att må bra.
xoxo / shitochbananer